Förändring
Har ni någonsin kännt att ni håller på att förändras? Det händer mig lite då och då. Känns som att jag lever i platåer. Jag är på ett visst sätt och är ganska konstant på det sättet. Sen händer det något som får en att ändras. I vissa fall är det bara små ändringar som kanske bara märks av mig eller så är det större och tydligare förändringar som märks av alla.
Anledningen till förändringen skiljer den med. Antingen är det yttre påverkan som att man t.ex. flyttar och förutsättningar förändras eller inre som att man kommer på att man vill ändra något och skrider till verket. Om förändringen i sig är sällan bra eller dålig, men den påverkar en ofta på något sätt. Detta kan vara bekvämt eller obehagligt.
Just nu har jag börjat känna att jag förändras till någon som jag inte riktigt gillar. Jag är mindre glad, mer trött och jag känner mig mer tråkig. Det här bildar lite kontrast eftersom jag och de flesta runt mig är van att jag är den glada spralliga typen som man aldrig kan få tyst på. Folk förväntar sig att jag ska vara den personen, men jag saknar den glädjen och glöden som behövs för att var den. Det får mina vänner förvirrade. Jag är själv en aning förvirrad. Vem är jag på väg att bli den här gången?
Sömn
Jag är väldigt trött just nu. För lite tid för att hinna med det man ska och samtidigt få lite tid för sig själv. Det går ut över sömnen. Jag saknar en härligt lång sovmorgon utan att behöva beskymra sig om något. Bara ligga kvar i sängen tills man är utvilad och redo att gå upp.
Det är jobbigt att aldrig vara riktigt pigg. Att börja morgonen med att ha ont i huvudet är ingen lysande start på dagen. Vara långsam och tankspridd så fort man slappnar av. Visst skulle man kunna ta koffinpiller eller nått sånt (och ja jag dricker rätt mycket kaffe), men det tvivlar jag på att det är särskilt bra i längden.
Äsch nu glömmer vi det och blickar frammåt mot kvällens nöjen. Ikväll ska Isterbandet och Brygghuskören festa i Bunkern. Är nästan lite nervös över att träffa IB med tanke på att jag inte har varit där på länge. Nu har jag ju innebandy på onsdagar och trivs rätt bra med det. Hur som helst så ska fredagskvällen bli helt underbar. Det har jag bestämt mig för. Tänkte eventuellt försöka smita in på slottsstallarna om folk vill hänga på. Länge sen man var på studentpub nu och det är alltid kul att kolla in den nya kullen med nollor på Linneuniversitetet.
Mitt liv just nu
Blev sugen på att skriva ett inlägg. Det har egentligen inte hänt så mycket samtidigt som det har hänt massor sen sist. Jag har blivit sambo med Louise, Louise har skaffat en kanin och snart fyller jag 30. En del har hänt, men jag tar det med ro.
Visst är det många förändringar när man blir sambo, men de flesta är inga större problem. Vem visste att det kunde vara skönt med en städad lägenhet. Det är väldigt mysigt att bo med den man älskar. Mitt största problem är tid. Jag är van att vara uppbokad 7 dar i veckan. Nu vill man häldre vara hemma så det sliter i en. Jag vill så mycket. Skulle varit toppen om man hade 10 dagar i veckan istället för 7. Men jag har iaf taggat ner lite nu. Mindre kör och mer tid hemma. Visst är jag fortfarande med i Dacke och Brygghuskören, men det är lite lugnare.
Har börjat spela innebandy med jobbet på onsdagar. Funkar perfekt. Får den motion som jag verkligen är i behov av. Det tar bara 1 timme av min onsdag vilket gör att man ändå har tid över på kvällen. Sen skadar det ju inte att det är riktigt kul folk som är med och spelar.
Kaninen som Louise har köpt heter Keso och är en långhårig typ som är jättesöt. Det är Louise kanin och det tycker jag är bra. Jag vill inte bråka om husdjuren så då är det bättre om det är tydligt vems djur det är och vems ansvar. Han verkar trivas rätt bra även om han är lite rädd av sig. Det känns ganska naturligt att en kanin är rädd. Han är ju så liten.
Snart fyller jag 30 år. Det är inget som oroar mig. Jag trivs med mig själv och mitt liv och ser inte varför jag skulle oroa mig för att bli 30. Jag har inget krav på mig själv annat än att jag vill vara lycklig. Behovet att ha uträttat en massa saker förstår jag inte riktigt. Jag finns till för mig och de människor jag älskar. Det räcker för mig.
Nu tror jag att jag ska fortsätta jobba lite. Ha det bra och njut av era liv.
