Förändring
Har ni någonsin kännt att ni håller på att förändras? Det händer mig lite då och då. Känns som att jag lever i platåer. Jag är på ett visst sätt och är ganska konstant på det sättet. Sen händer det något som får en att ändras. I vissa fall är det bara små ändringar som kanske bara märks av mig eller så är det större och tydligare förändringar som märks av alla.
Anledningen till förändringen skiljer den med. Antingen är det yttre påverkan som att man t.ex. flyttar och förutsättningar förändras eller inre som att man kommer på att man vill ändra något och skrider till verket. Om förändringen i sig är sällan bra eller dålig, men den påverkar en ofta på något sätt. Detta kan vara bekvämt eller obehagligt.
Just nu har jag börjat känna att jag förändras till någon som jag inte riktigt gillar. Jag är mindre glad, mer trött och jag känner mig mer tråkig. Det här bildar lite kontrast eftersom jag och de flesta runt mig är van att jag är den glada spralliga typen som man aldrig kan få tyst på. Folk förväntar sig att jag ska vara den personen, men jag saknar den glädjen och glöden som behövs för att var den. Det får mina vänner förvirrade. Jag är själv en aning förvirrad. Vem är jag på väg att bli den här gången?
Sömn
Jag är väldigt trött just nu. För lite tid för att hinna med det man ska och samtidigt få lite tid för sig själv. Det går ut över sömnen. Jag saknar en härligt lång sovmorgon utan att behöva beskymra sig om något. Bara ligga kvar i sängen tills man är utvilad och redo att gå upp.
Det är jobbigt att aldrig vara riktigt pigg. Att börja morgonen med att ha ont i huvudet är ingen lysande start på dagen. Vara långsam och tankspridd så fort man slappnar av. Visst skulle man kunna ta koffinpiller eller nått sånt (och ja jag dricker rätt mycket kaffe), men det tvivlar jag på att det är särskilt bra i längden.
Äsch nu glömmer vi det och blickar frammåt mot kvällens nöjen. Ikväll ska Isterbandet och Brygghuskören festa i Bunkern. Är nästan lite nervös över att träffa IB med tanke på att jag inte har varit där på länge. Nu har jag ju innebandy på onsdagar och trivs rätt bra med det. Hur som helst så ska fredagskvällen bli helt underbar. Det har jag bestämt mig för. Tänkte eventuellt försöka smita in på slottsstallarna om folk vill hänga på. Länge sen man var på studentpub nu och det är alltid kul att kolla in den nya kullen med nollor på Linneuniversitetet.
Mitt liv just nu
Blev sugen på att skriva ett inlägg. Det har egentligen inte hänt så mycket samtidigt som det har hänt massor sen sist. Jag har blivit sambo med Louise, Louise har skaffat en kanin och snart fyller jag 30. En del har hänt, men jag tar det med ro.
Visst är det många förändringar när man blir sambo, men de flesta är inga större problem. Vem visste att det kunde vara skönt med en städad lägenhet. Det är väldigt mysigt att bo med den man älskar. Mitt största problem är tid. Jag är van att vara uppbokad 7 dar i veckan. Nu vill man häldre vara hemma så det sliter i en. Jag vill så mycket. Skulle varit toppen om man hade 10 dagar i veckan istället för 7. Men jag har iaf taggat ner lite nu. Mindre kör och mer tid hemma. Visst är jag fortfarande med i Dacke och Brygghuskören, men det är lite lugnare.
Har börjat spela innebandy med jobbet på onsdagar. Funkar perfekt. Får den motion som jag verkligen är i behov av. Det tar bara 1 timme av min onsdag vilket gör att man ändå har tid över på kvällen. Sen skadar det ju inte att det är riktigt kul folk som är med och spelar.
Kaninen som Louise har köpt heter Keso och är en långhårig typ som är jättesöt. Det är Louise kanin och det tycker jag är bra. Jag vill inte bråka om husdjuren så då är det bättre om det är tydligt vems djur det är och vems ansvar. Han verkar trivas rätt bra även om han är lite rädd av sig. Det känns ganska naturligt att en kanin är rädd. Han är ju så liten.
Snart fyller jag 30 år. Det är inget som oroar mig. Jag trivs med mig själv och mitt liv och ser inte varför jag skulle oroa mig för att bli 30. Jag har inget krav på mig själv annat än att jag vill vara lycklig. Behovet att ha uträttat en massa saker förstår jag inte riktigt. Jag finns till för mig och de människor jag älskar. Det räcker för mig.
Nu tror jag att jag ska fortsätta jobba lite. Ha det bra och njut av era liv.
Jag har märkt att jag på sista tiden inte har varit ute på Facebook lika ofta som jag brukar. Känner inte det vanliga suget man brukar ha. När jag är ute så är det mer för att kolla om det är någon av mina vänner som skrivit något än för att själv uppdatera min status. Tror att det beror på att jag vant mig vid Facebook i mobilen. Man kollar lite om man får någon ledig stund över, men sitter man framför datorn så har man oftast viktigare saker för sig.
Fick en grymt kul text från min polare på jobbet.
Ett komplement till bloggande, twitter, facebookande etc är det s k ”samtalet”. Samtalandet sker i realtid, har en ögonblicklig överföring utan att kräva någon bredbandsuppkoppling. Det innebär att samtalandet kan ske i princip var som helst.
Det är iaf inte därför jag är mindre på Facebook. Är bara inte sugen.
Fick en grymt kul text från min polare på jobbet.
Ett komplement till bloggande, twitter, facebookande etc är det s k ”samtalet”. Samtalandet sker i realtid, har en ögonblicklig överföring utan att kräva någon bredbandsuppkoppling. Det innebär att samtalandet kan ske i princip var som helst.
Ett stort antal användare kan samtala samtidigt och om olika ämnen – samtidigt! Fördelarna med samtalet är flera. Samtal uppdateras kontinuerligt under användandet och har en inbyggd funktion som gör det möjligt för användare att snabbt anpassa svårighetsgraden till användaren. Det ger också en möjlighet att direkt visuellt kontrollera hur information tas emot. Samtalstrådar skapas automatiskt.
De egna namnen används ofta som användarnamn men inga lösenord krävs för att logga in. Den universala och allmänt accepterade inloggningen ”Hej!” initierar samtal. Samtalet har dessutom obegränsat antal tecken och tidslängd.
Observera att samtalet har en begränsad minneskapacitet och saknar backup. Det finns dessutom risk för att andra användare ”övertar” samtalet om inte samtalsskyddet VISKANDE är på. Kopior av samtal har en tendens att ibland manipuleras för enskilds syfte. Som alltid är det viktigt att vara källkritisk.
Han är inte mycket för Facebook som ni kanske kan förstå. Själv så tycker jag att det finns fördelar med både digital och analog kommunikation. Samtalet är helt klart överlägset när man vill koncentrera sig på en person eller en mindre grupp. Man från direkt och spontan feedback och är lite mer ärligt. Personen man pratar med har inte tid att tänka över sitt svar under någon längre stund och därmed så får man mer om vad personen känner än ett väl genomtänkt svar kanske skulle ge.
Digital kommunikation är däremot överlägsen om man vill kommunicera med flera. Om man har något som man vill att flera ska veta. Det ger också ett större utrymme att välja sina ord lite noggrannare. Man kan radera och flytta runt i texten innan man skickar ut den så alla kan se. Dock finns det en svaghet i digital kommunikation. Det är svårt att förmedla en ton som t.ex. ironi. Man försöker ändå göra detta med diverse smilies och liknande, men det finns ändå en uppenbar risk för missförstånd.
Det är iaf inte därför jag är mindre på Facebook. Är bara inte sugen.
Nytt år - Nya möjligheter
Ikväll är det nyårsafton. Ett tillfälle att samla sina kompisar och fira in det nya året. Äta och drick gott och bara ha det fint.
Sen är det även ett utmärkt tillfälle till reflektion över året som gått och vart man är på väg. För egen del så känns allt så jäkla bra nu. Jag har en flickvän som är helt underbar, fantastiska kompisar som jag verkligen gillar och ett jobb som jag trivs med. Just nu är det inget som grämer mig. Visst finns det saker som skulle kunna bli bättre 2011, men inget väsentligt. Jag skulle kunna planera min tid lite bättre så jag slipper att stressa. Kanske inte ta på mig för mycket så jag har tid för dem jag älskar.
Det är också en tid att glömma gammalt groll. Att förpassa bekymmer till det förgångna där de inte stör oss längre. Se på allt vi har istället. Även för alla som har det svårt där ute så finns det alltid lite ljus i mörkret. Man mår alltid bättre om man ser ljuset istället för att blänga på mörkret. Sen återkomma med ny energi och övervinna sina hinder. Ta nya tag och se vad det nya året har att erbjuda.
Om religion
Jag var hos mormors grav igår. Det fick mig att tänka lite på religion. Jag är själv inte särskilt troende. För min del så är det punkt när livet är slut. Man får den tiden man får och det handlar om att ta vara på den. Att gå till en grav för mig handlar inte om att säga hej till den döde som sitter uppe på något moln. Det handlar mer om att hedra minnet av en person som betytt mycket för en. Jag köpte en ros och la på mormors grav eftersom jag mindes hur hon brukade anstränga sig för att lukta på rosorna när hon gick förbi några. Sen kom jag ihåg hur hon brukade laga köttbullar som alltid vara jättegoda och hur hon brukade ta med mig till skansen. Det är väldigt fina minnen. Jag minns henne som en mycket god person.
Jag tror inte på någon religion. För mig känns det lite som vidskepelse som spökerier eller liknande. Men religion kan ändå vara något bra. De flesta religioner har ändå som grundbudskap att man ska älska varandra och vara en god medmänniska. Om man inte har fått med sig detta i uppväxten så tror jag att det kan vara bra att luta sig emot. Ett regelverk för den som inte har något. Sen kanske man inte bör ta allt ord för ord. Det finns rätt vrickade regler i gamla testamentet och vilka som ska stenas eller brännas på bål, men tanken om att man inte ska göra något ont finns iaf där.
För alla som är rädda för döden så är det säkert en tröst att veta att om man lever ett bra liv så kommer man få ett bra efterliv. Att smärtan i slutet av livet bara är tillfällig för att sedan övergå i något bättre. För egen del så känns det viktigare att tänka på det liv man lever nu istället. Jag är hellre snäll för mina medmänniskor än för att jag ska få någon belöning när jag dör. När jag ligger för döden så hoppas jag hellre att jag har massa fina människor omkring mig som älskar mig och som kommer att minnas mig med värme än att jag har något att komma till efter döden.
Problemet med religion är när den missbrukas. Människor som vänder sig till kyrkan för vägledning och istället utnyttjas på olika sätt. Eller när man vrider på budskapet i heliga skrifter för att få det att passa sina egna göromål som att rättfärdiga krig, terrordåd och andra hemskheter. Å andra sidan så tror jag att dessa människor skulle hitta andra sätt utnyttja och ljuga på även om inte religionen fanns. Människor kommer alltid leta efter ursäkter för sitt eget handlande.
Jag tror inte på någon religion. För mig känns det lite som vidskepelse som spökerier eller liknande. Men religion kan ändå vara något bra. De flesta religioner har ändå som grundbudskap att man ska älska varandra och vara en god medmänniska. Om man inte har fått med sig detta i uppväxten så tror jag att det kan vara bra att luta sig emot. Ett regelverk för den som inte har något. Sen kanske man inte bör ta allt ord för ord. Det finns rätt vrickade regler i gamla testamentet och vilka som ska stenas eller brännas på bål, men tanken om att man inte ska göra något ont finns iaf där.
För alla som är rädda för döden så är det säkert en tröst att veta att om man lever ett bra liv så kommer man få ett bra efterliv. Att smärtan i slutet av livet bara är tillfällig för att sedan övergå i något bättre. För egen del så känns det viktigare att tänka på det liv man lever nu istället. Jag är hellre snäll för mina medmänniskor än för att jag ska få någon belöning när jag dör. När jag ligger för döden så hoppas jag hellre att jag har massa fina människor omkring mig som älskar mig och som kommer att minnas mig med värme än att jag har något att komma till efter döden.
Problemet med religion är när den missbrukas. Människor som vänder sig till kyrkan för vägledning och istället utnyttjas på olika sätt. Eller när man vrider på budskapet i heliga skrifter för att få det att passa sina egna göromål som att rättfärdiga krig, terrordåd och andra hemskheter. Å andra sidan så tror jag att dessa människor skulle hitta andra sätt utnyttja och ljuga på även om inte religionen fanns. Människor kommer alltid leta efter ursäkter för sitt eget handlande.
Att skapa sig själv
Något man bör vara medveten om är att det bara finns en ansvarig för ens liv. Det är jag själv som bestämmer. Därmed så är man aldrig ett offer om man inte själv låter sig bli ett offer. När jag var mindre så var jag en rätt blyg och tillbakadragen kille. Jag hade ingen kontroll över min roll utan skapade den efter hur jag uppfattade att andra förväntade sig att jag skulle vara.
Det följde mig rätt länge, men sen träffade jag min sambo som förväntade sig helt andra saker. Jag skapade fortfarande inte min egen roll, men jag trivdes med den hon såg mig som. När jag började i kören så testade jag att ändra min roll. Märktes mer och det verkade uppskattat. Kommer ihåg att min sambo påpekade det efter den kvällen. Det märktes tydligt för henne som kände mig.
Nu mera så är min roll väl inarbetad. Om jag berättar att jag en gång i tiden var tyst och blyg så blir de flesta som känner mig förvånade. Det är lite intressant när man upplevt båda sidorna. Tro det eller ej så finns det faktiskt positiva sidor på båda hållen. Jag föredrar den jag är nu eftersom jag gillar uppmärksamheten. Det känns i alla fall som att folk gillar mig (och de som inte gör det verkar vara väldigt tysta) och det är en väldigt mysig känsla. Samtidigt så har man ett mycket privatare liv om man är Mr Tyst och Blyg. Blir man obekväm av att stå i centrum så ska man inte välja den rollen jag har gjort.
Tycker ni att det låter oärligt? Som att man låtsas vara någon annan? Så är det verkligen inte. Det handlar inte om att klä sig i en annan roll som man inte kan stå för. De handlar om att skapa om sig som den man verkligen vill vara. Allt finns redan inom en. Det är bara att plocka fram det och visa den man vill vara.
Det är alltid lättare att göra i nya kretsar där folk inte förväntar sig en viss roll. I mitt fall var det kören som jag förändrades i. Sen ändrade jag min roll yttligare när min sambo gjorde slut. På något sätt hade hon att göra med den rollen jag valt. När hon gjorde slut så släppte jag loss totalt. Hängav mig åt mig själv skulle man kunna säga. Då blev folk lite chockade, men det gick över. Dessutom så tyckte de flesta bättre om mig efter det. De måste bara vänja sig.
Dagens Rikardism: Det är ditt eget val om du låter någon annan bestämma hur du ska vara
Det följde mig rätt länge, men sen träffade jag min sambo som förväntade sig helt andra saker. Jag skapade fortfarande inte min egen roll, men jag trivdes med den hon såg mig som. När jag började i kören så testade jag att ändra min roll. Märktes mer och det verkade uppskattat. Kommer ihåg att min sambo påpekade det efter den kvällen. Det märktes tydligt för henne som kände mig.
Nu mera så är min roll väl inarbetad. Om jag berättar att jag en gång i tiden var tyst och blyg så blir de flesta som känner mig förvånade. Det är lite intressant när man upplevt båda sidorna. Tro det eller ej så finns det faktiskt positiva sidor på båda hållen. Jag föredrar den jag är nu eftersom jag gillar uppmärksamheten. Det känns i alla fall som att folk gillar mig (och de som inte gör det verkar vara väldigt tysta) och det är en väldigt mysig känsla. Samtidigt så har man ett mycket privatare liv om man är Mr Tyst och Blyg. Blir man obekväm av att stå i centrum så ska man inte välja den rollen jag har gjort.
Tycker ni att det låter oärligt? Som att man låtsas vara någon annan? Så är det verkligen inte. Det handlar inte om att klä sig i en annan roll som man inte kan stå för. De handlar om att skapa om sig som den man verkligen vill vara. Allt finns redan inom en. Det är bara att plocka fram det och visa den man vill vara.
Det är alltid lättare att göra i nya kretsar där folk inte förväntar sig en viss roll. I mitt fall var det kören som jag förändrades i. Sen ändrade jag min roll yttligare när min sambo gjorde slut. På något sätt hade hon att göra med den rollen jag valt. När hon gjorde slut så släppte jag loss totalt. Hängav mig åt mig själv skulle man kunna säga. Då blev folk lite chockade, men det gick över. Dessutom så tyckte de flesta bättre om mig efter det. De måste bara vänja sig.
Dagens Rikardism: Det är ditt eget val om du låter någon annan bestämma hur du ska vara
Dax att blogga igen?
Finns lite folk som har frågat varför jag aldrig bloggar nu för tiden. Visste inte att det var någon som intresserade sig över mina små inlägg. Så för mina gropies där ute så tänkte jag börja skriva lite igen. Apro på gropies så för det mig osökt till dagens ämne. Självförtroende.
Självförtroende är en bra grej har man blivit uppfostrad att tycka. Det har man märkt också. Ta bara en enkel sak som vilka personer man tycker bäst om när man träffar nytt folk. Drar man sig till de som är osäkra och lite tillbakadragna eller till de som verkar självsäkra? För min del är svaret uppenbart. Det blir helt enkelt lättare att umgås med folk som man inte hela tiden måste bekräfta att de gör rätt och att man gillar dem (sen kan man alltid beräfta sina vänner för att man gillar dem, men det är en helt annan femma).
På samma sätt är det med klängiga tjejer. För alla som inte vet det så är det när en tjej ringer konstant och man knappt hinner andas mellan samtalen. Många tycker förståss att det här är väldigt jobbigt. För egen del har jag dock alltid sagt att jag inte har något emot klängiga tjejer. Det är ju trots allt ett tecken på hur mycket hon tycker om mig. Men jag har upptäckt ett undantag. Det är just om tjejen ringer på grund av att hon behöver bekräftelse. Det är då en intresserad tjej blir en klängig tjej. När man ringer någon ska det ju vara för att man vill prata med personen, inte bara för att veta att man är okej.
Själv då? Är jag så grymt självsäker? De flesta som har träffat mig skulle säkert säga att jag har rätt bra självförtroende. Det är väll inte en helt fel observation. Jag är rätt trygg i den jag är och nöjd med mitt liv. Däremot kanske jag inte är lika självsäker som alla tror. Det går alltid att fejka självsäkerhet. Gör man det så märker man ganska snart att folket runt omkring en blir mer avslappnade. Man känner av när någon är självsäker och då blir det bekvämare att vara med den personen. Kravet på att bekräfta personen försvinner och man kan bara ha roligt istället.
Sen finns det givetvis tillfällen när man kan gå till överdrift. Ingen gillar en person som bara tänker på sig själv. Det kan man alltid göra lite ironiskt om folk känner en, men att göra det med nya personer kan vara en risk. Folk kan ju faktiskt tro att du är sån.
Dagens Rikardism: Älska dig själv, men älska inte enbart dig själv
Hon
Bilden av dig har bleknat. Som ett gammalt foto som ligger för länge. Man kan fortfarande se vad det föreställer, men konturerna har blivit otydliga och suddiga.
Känslan av dig har domnat. Som att tänka tillbaka på hur man en gång kände men det finns inte där längre. En förnimmelse av hur det en gång var.
När jag ser på dig är det som att komma ihåg alla saker vi gjorde, men utan att känna de känslor jag kände då. Det är som du håller på att förvandas till något i mitt förgångna...
De raderna passar så bra just nu
Känslan av dig har domnat. Som att tänka tillbaka på hur man en gång kände men det finns inte där längre. En förnimmelse av hur det en gång var.
När jag ser på dig är det som att komma ihåg alla saker vi gjorde, men utan att känna de känslor jag kände då. Det är som du håller på att förvandas till något i mitt förgångna...
De raderna passar så bra just nu
Bimbowatcher!!!
Jag älskar verkligen oväntade partykvällar!!! Ikväll var det en sån. Jag var lite småpartysugen, men orkade inte riktigt ta tag i det. Vid fem i elva så hörde David av sig och sa att det var synd att han inte vetat det tidigare att jag var partysugen. Kalmariten Samuel var på besök och skulle bjuda på grogg om jag kom över. Jag hoppade snabbt upp på cykeln och trampade mig dit i kylan. Jag funderade på att kolla med Amanda om hon var i stan och vart hon skulle ut isf, men jag gissade på att hon ändå var i Kristianstad (hon pluggar där).
Väll hos David så bjöds det på grogg...efter grogg...efter grogg. Samtidigt så uppdaterade han mig om vad som hänt sen sist. Alltid kul att få reda på. Vi hade ganska bråttom ut eftersom klockan började närma sig tolv. Så vi traskade iväg mot stan. På vägen dit gick vi förbi två blondiner som pratade om "hur hon verkligen inte var intresserad av honom". Jag sa någon kommentar om det till David och Kalmariten och gick förbi dem.
Plötsigt sa en av blondinerna "Rikard?". Jag vände mig givetvis om och såg att en av blondinerna var Nathalie. En kompis från mitt gamla jobb (som nu mera bor i Malmö) och brevid henne gick Amanda. Vilket otroligt sammanträffande!! Två kompisar som inte bor i Växjö längre som båda var på ett ställe som jag inte brukar vara på. Ändå träffades vi.
Vi slog våra kloka påsar ihop och gick iväg för att hitta ett bra dansställe. Vi kollade Grace först, men det var rätt lång kö där. Nathalie ville fortfarande in, men vi andra drog vidare till stället som aldrig har kö - DeLuxe!!
Det var grymt länge sen jag dansade med Amanda och hon är en sånn härlig person som bara har kul på dansgolvet och skiter i vad folk tycker om det. Precis som jag. Så vi hade grymt skoj!! Men sen märkte jag en grej som var rätt lustig. Hennes inverkan på resten av dansgolvet. Amanda är en snygg blondin och dansgolvet bestod den här kvällen av ca 70% killar. Det märktes verkligen.
Sättet hon tog hand om killarna som raggade på henne fick verkligen min beundran. Hon nobbade inte direkt. Dansade lite med dem och sen vände hon sig mot mig istället. Väldigt smidigt. En gång så kände jag att naturen kallade och sa till henne att jag nog måste avvika ett tag för att uträtta vissa behov. Då sa hon "lämna mig inte nu" (hon hade två andra killar som var väldigt på). Det var då jag insåg att jag var hennes Bimbowatcher. Jag menar inget ont mot henne med det, men det är något med en blond snygg tjej som får alla fulla killar att tänka "Bimbo!! Henne måste jag ha!!!". Min närvaro gjorde det bra mycket enklare för henne att bryta med dem och bara ha skoj istället.
För min del så tyckte jag det bara var så grymt skoj att få komma ut och dansa lite. Bara ha skoj på dansgolvet och känna musiken i kroppen. Hoppas det blir en till sån kväll snart!!!
Väll hos David så bjöds det på grogg...efter grogg...efter grogg. Samtidigt så uppdaterade han mig om vad som hänt sen sist. Alltid kul att få reda på. Vi hade ganska bråttom ut eftersom klockan började närma sig tolv. Så vi traskade iväg mot stan. På vägen dit gick vi förbi två blondiner som pratade om "hur hon verkligen inte var intresserad av honom". Jag sa någon kommentar om det till David och Kalmariten och gick förbi dem.
Plötsigt sa en av blondinerna "Rikard?". Jag vände mig givetvis om och såg att en av blondinerna var Nathalie. En kompis från mitt gamla jobb (som nu mera bor i Malmö) och brevid henne gick Amanda. Vilket otroligt sammanträffande!! Två kompisar som inte bor i Växjö längre som båda var på ett ställe som jag inte brukar vara på. Ändå träffades vi.
Vi slog våra kloka påsar ihop och gick iväg för att hitta ett bra dansställe. Vi kollade Grace först, men det var rätt lång kö där. Nathalie ville fortfarande in, men vi andra drog vidare till stället som aldrig har kö - DeLuxe!!
Det var grymt länge sen jag dansade med Amanda och hon är en sånn härlig person som bara har kul på dansgolvet och skiter i vad folk tycker om det. Precis som jag. Så vi hade grymt skoj!! Men sen märkte jag en grej som var rätt lustig. Hennes inverkan på resten av dansgolvet. Amanda är en snygg blondin och dansgolvet bestod den här kvällen av ca 70% killar. Det märktes verkligen.
Sättet hon tog hand om killarna som raggade på henne fick verkligen min beundran. Hon nobbade inte direkt. Dansade lite med dem och sen vände hon sig mot mig istället. Väldigt smidigt. En gång så kände jag att naturen kallade och sa till henne att jag nog måste avvika ett tag för att uträtta vissa behov. Då sa hon "lämna mig inte nu" (hon hade två andra killar som var väldigt på). Det var då jag insåg att jag var hennes Bimbowatcher. Jag menar inget ont mot henne med det, men det är något med en blond snygg tjej som får alla fulla killar att tänka "Bimbo!! Henne måste jag ha!!!". Min närvaro gjorde det bra mycket enklare för henne att bryta med dem och bara ha skoj istället.
För min del så tyckte jag det bara var så grymt skoj att få komma ut och dansa lite. Bara ha skoj på dansgolvet och känna musiken i kroppen. Hoppas det blir en till sån kväll snart!!!
En härlig helg i sthlm!!!
Jag var i sthlm i helgen. Det började lite knagligt och jag missade tåget på vägen upp så jag plankade på X2000 istället. Ibland skiter det sig, men då är det bara att göra det bästa av situationen. Anledningen till att jag skulle upp var att Sofia (brorsans sambo) fyllder 25 år och skulle ha fest, men det var först på lördag så jag passade på att träffa mamma och Hasse på fredagen.
Vi gick ut till deras favoritresturang. En grekisk som ligger på östgötagatan. Det är väldigt god mat där och så har de grekiska viner som passar så bra till maten. Fruktiga och mjuka till smaken. En riktig toppenmiddag! Jag fick även en bok av mamma i födelsedagspresent. Ska bli kul att läsa :)
På lördagen hade jag tänkt att lira lite biljard med Linnea på förmidagen, men olyckligtvis var hon för sjuk så det får bli en annan gång. Istället så tog jag det lungt på förmiddagen till Viktor dök upp och vi skulle handla present till Sofia. Vad köper man då till sin brors flickvän? Vinglas som hon hade önskat sig? Givetvis inte!!! Viktor och jag gick istället raka vägen till "Toys and Oils" och köpte en piska. Alltid kul att gå in i en sexbutik. Sen stod vi där framför piskorna och funderade. Det fanns en rosa, men då var man tvungen att köpa ett rätt dyrt lyx-kit vilket vi inte riktigt var sugna på så till sist bestämde vi oss för den lila. Sen gick jag och fnissade hela vägen från sexbutiken till sushibaren där vi käkade en sen lunch.
Eftersom man nu ska ge bort en piska så vill man ju inte gärna göra det inför Sofia förändrar eller min andra brors barn så vi tänkte dyka upp vid sextiden (de hade öppet hus från tretiden) då kanske den gästskaran var på väg ut. Så då hade vi ett par timmar att ta kol på vad gör man då? Jo man spelar förståss lite biljard!! Vi drog till Söder Biljard efter ett tips från Hasse. Det var ett riktigt trevligt ställe med hyggliga priser på både biljard och öl.
En intressant sak när det gäller biljard är när folk frågar om man är bra på det. Det är alltid lika svårt att svara på det. Visst vet jag hur det går till och hur man borde stöta. Många gånger så blir det t.o.m som man har tänkt sig, men om man jämför med någon som verkligen kan spela så är jag nog rätt medelmåttig. Jag brukar svara "hygglig" på den frågan för man vet ju aldrig hur bra den man möter är.
Vi började med att spela lite biljard. Alltid kul att spela mot Viktor eftersom vi är ganska jämnstarka i biljard vilket gör att det blir ett intressant spel. Sen är ju främsta anledningen till att spela biljard att ha något att göra medan man snackar om vad som har hänt sen sist. Vi kom in på tjejer som vanligt och jag berättade om en av de sämsta pick up-replikerna jag hört. Det var en tjej på Isterbandet som berättade om när en kille kommit fram och frågat om hon ville hänga med hem. Hon tackade snällt nej och han säger "Kom igen nu. Det känns som jag har halva inne och det är ingen liten halva". Visst det är en rolig kommentar, men poängen är ju att hon började att skratta och han stod där och tittade helt oförstående på henne. Ska man skämta så är det bäst att man förstår skämtet och var han seriös så är det bara tragiskt.
När vi hade spelat lite biljard och följt upp det med lite dart så drog vi vidare till Anders och Sofia. Det var en ganska intressant tillställning. Det började som en släktfika. De bjöd på både mat och kaffe och kaka. Trevligt att träffa alla. Ronny och Åsa var där med barnen och sen var det Sofias föräldrar och bror. Mamma och Hasse var just på väg att gå när vi kom. Vi avvaktade lite med presenten med tanke på gästerna. Istället så hälsade vi på det nya tillskottet till deras familj. En liten kattunge. Sååå söt!! Sen var det bara att hugga in på maten och njuta av sällskapet.
Efter någon timme så ändrar festen karaktär då föräldrarna går hem med barnen. Då kommer bålen och chipsen fram på bordet och Sofias kompisar börjar dyka upp. Kul att träffa dem igen. Tove, Karin, Madde och alla andra som man festat lite med innan. En sak som var skoj var att sist jag träffade Karin (för ca ett år sen) så hade Viktor flirtat en del med henne. Då hade hon sagt att nästa gång de träffas så skulle de hångla. Hon tänkte nog att de inte skulle träffas igen. Tjiii fick hon!!! Det hade vi skoj åt. Sen så fick jag slutligen träffa Sofias vän Lotta som Sofia berättat en hel del om. Hon skulle ha ungefär samma humor som jag och sånt. Hon var riktigt rolig. Som alla bra fester så slutade det i köket där jag, Anders, Viktor, Ronny och Lotta satt och skrattade högljutt.
Piskan gjorde föresten succé och blev välanvänd under kvällens lopp. Riktigt skoj present och jag har märken som bevisar att den blev använd. Jag däckade runt fyratiden och eftersom jag skulle åka hem vid 10 så blev det inte mycket sömn. Det tänker jag ta igen nu. God natt världen, vi ses imorn :)
Vi gick ut till deras favoritresturang. En grekisk som ligger på östgötagatan. Det är väldigt god mat där och så har de grekiska viner som passar så bra till maten. Fruktiga och mjuka till smaken. En riktig toppenmiddag! Jag fick även en bok av mamma i födelsedagspresent. Ska bli kul att läsa :)
På lördagen hade jag tänkt att lira lite biljard med Linnea på förmidagen, men olyckligtvis var hon för sjuk så det får bli en annan gång. Istället så tog jag det lungt på förmiddagen till Viktor dök upp och vi skulle handla present till Sofia. Vad köper man då till sin brors flickvän? Vinglas som hon hade önskat sig? Givetvis inte!!! Viktor och jag gick istället raka vägen till "Toys and Oils" och köpte en piska. Alltid kul att gå in i en sexbutik. Sen stod vi där framför piskorna och funderade. Det fanns en rosa, men då var man tvungen att köpa ett rätt dyrt lyx-kit vilket vi inte riktigt var sugna på så till sist bestämde vi oss för den lila. Sen gick jag och fnissade hela vägen från sexbutiken till sushibaren där vi käkade en sen lunch.
Eftersom man nu ska ge bort en piska så vill man ju inte gärna göra det inför Sofia förändrar eller min andra brors barn så vi tänkte dyka upp vid sextiden (de hade öppet hus från tretiden) då kanske den gästskaran var på väg ut. Så då hade vi ett par timmar att ta kol på vad gör man då? Jo man spelar förståss lite biljard!! Vi drog till Söder Biljard efter ett tips från Hasse. Det var ett riktigt trevligt ställe med hyggliga priser på både biljard och öl.
En intressant sak när det gäller biljard är när folk frågar om man är bra på det. Det är alltid lika svårt att svara på det. Visst vet jag hur det går till och hur man borde stöta. Många gånger så blir det t.o.m som man har tänkt sig, men om man jämför med någon som verkligen kan spela så är jag nog rätt medelmåttig. Jag brukar svara "hygglig" på den frågan för man vet ju aldrig hur bra den man möter är.
Vi började med att spela lite biljard. Alltid kul att spela mot Viktor eftersom vi är ganska jämnstarka i biljard vilket gör att det blir ett intressant spel. Sen är ju främsta anledningen till att spela biljard att ha något att göra medan man snackar om vad som har hänt sen sist. Vi kom in på tjejer som vanligt och jag berättade om en av de sämsta pick up-replikerna jag hört. Det var en tjej på Isterbandet som berättade om när en kille kommit fram och frågat om hon ville hänga med hem. Hon tackade snällt nej och han säger "Kom igen nu. Det känns som jag har halva inne och det är ingen liten halva". Visst det är en rolig kommentar, men poängen är ju att hon började att skratta och han stod där och tittade helt oförstående på henne. Ska man skämta så är det bäst att man förstår skämtet och var han seriös så är det bara tragiskt.
När vi hade spelat lite biljard och följt upp det med lite dart så drog vi vidare till Anders och Sofia. Det var en ganska intressant tillställning. Det började som en släktfika. De bjöd på både mat och kaffe och kaka. Trevligt att träffa alla. Ronny och Åsa var där med barnen och sen var det Sofias föräldrar och bror. Mamma och Hasse var just på väg att gå när vi kom. Vi avvaktade lite med presenten med tanke på gästerna. Istället så hälsade vi på det nya tillskottet till deras familj. En liten kattunge. Sååå söt!! Sen var det bara att hugga in på maten och njuta av sällskapet.
Efter någon timme så ändrar festen karaktär då föräldrarna går hem med barnen. Då kommer bålen och chipsen fram på bordet och Sofias kompisar börjar dyka upp. Kul att träffa dem igen. Tove, Karin, Madde och alla andra som man festat lite med innan. En sak som var skoj var att sist jag träffade Karin (för ca ett år sen) så hade Viktor flirtat en del med henne. Då hade hon sagt att nästa gång de träffas så skulle de hångla. Hon tänkte nog att de inte skulle träffas igen. Tjiii fick hon!!! Det hade vi skoj åt. Sen så fick jag slutligen träffa Sofias vän Lotta som Sofia berättat en hel del om. Hon skulle ha ungefär samma humor som jag och sånt. Hon var riktigt rolig. Som alla bra fester så slutade det i köket där jag, Anders, Viktor, Ronny och Lotta satt och skrattade högljutt.
Piskan gjorde föresten succé och blev välanvänd under kvällens lopp. Riktigt skoj present och jag har märken som bevisar att den blev använd. Jag däckade runt fyratiden och eftersom jag skulle åka hem vid 10 så blev det inte mycket sömn. Det tänker jag ta igen nu. God natt världen, vi ses imorn :)
Samtal
Det är så härligt att vara här uppe och träffa alla olika vänner. Man pratar om olika saker och på olika sätt med olika vänner. Det är det som gör dem så speciella. Alla tillgodo ser en del av det man gillar att diskutera och samtala om. Med vissa pratar man om kärleken och med andra om döden och ödet. En full skala av härliga samtalsämnen, men man vet att man verkligen ha hittat guld när man upptäcker personens passion. Har ni någonsin hört en person prata om något den verkligen brinner för och liksom svepts med i den passionen? Som när pappa pratar om sina bilar eller som när en riktigt förälskad person berättar om sin älskade. Det är som ljuv musik i mina öron och jag kan inte låta bli att le.
Det bästa är när lärare är på det sättet. Jag tror jag har stött på 2 lärare som har pratat med det inresset om sitt ämne. Visst har jag haft andra lärare som varit bra, men dessa två har verkligen brunnit för ämnet och personligen så kände iaf jag mig mer intresserad av ämnet just av den anledningen.
Funderar på om jag själv har ett sånt ämne. Sist jag pratade med sån passion om något var nog troligtvis när jag diskuterade spelteori med David efter att jag läst Spelet. Det intresserade mig verkligen. Inte för att jag använder särskilt mycket av det utan mer för att man med hjälp av det kan analysera vad som troligtvis kommer att hända i social interaktion med andra människor. Att det finns en viss typ av logik även där. Sånt gillar jag. Att se en ordning även i kaoset.
Det bästa är när lärare är på det sättet. Jag tror jag har stött på 2 lärare som har pratat med det inresset om sitt ämne. Visst har jag haft andra lärare som varit bra, men dessa två har verkligen brunnit för ämnet och personligen så kände iaf jag mig mer intresserad av ämnet just av den anledningen.
Funderar på om jag själv har ett sånt ämne. Sist jag pratade med sån passion om något var nog troligtvis när jag diskuterade spelteori med David efter att jag läst Spelet. Det intresserade mig verkligen. Inte för att jag använder särskilt mycket av det utan mer för att man med hjälp av det kan analysera vad som troligtvis kommer att hända i social interaktion med andra människor. Att det finns en viss typ av logik även där. Sånt gillar jag. Att se en ordning även i kaoset.
Nygamla bekantskaper
Jag är uppe i sthlm nu. Alltid när jag kommer upp hit så är det för att träffa mina gamla kompisar och släkten, men den här gången blev det någon mer. Blev lite förvånad när Linnea kontaktade mig när jag kom upp. Hon var ju Mysans kompis.
För att förklara för oinsatta så var Mysan min sambo fram till för 2 år sen. Vid en separation så delas många av kompisarna. Det är en ganska naturlig process. De som främst var mina kompisar fortsatte att ungås med mig och de som föredrog Mysan umgicks mer med henne. Det finns ett par st som klararade att hålla kontakten med båda två, men eftersom vi var i lite olika sociala kretsar så är det lite svårt tror jag.
Hur som helst så tänkte jag att eftersom Linnea kände Mysan lååångt innan mig så antog jag lite att hon blev Mysans kompis. Eftersom jag inte hade träffat Linnea på rätt länge så gled den vänskapen ut i sanden. Jag tror jag grattade henne på födelsedagen på facebook någon gång, men inte så mycket mer. Så när hon ville träffas så var jag lite fundersam på varför. I vanlig Rikard-anda så sönderanalyserade jag alltihop och ignorerade mina resultat på grund av min nyfikenhet.
Vi åt lite lunch och spelade biljard. Så grymt kul att träffas. Efter ganska exakt 2 år så har man ju förändrats en del, men samtidigt så känns det som att det har varit en bra förändring för oss båda. Vänskap kan förändras på samma sätt som personer. Just nu känns det som att jag har en bättre vänskap med Linnea än jag hade när Mysan var med i bilden. Det kanske är delvis pga just av separationen. Innan så var min definition av Linnea en person som var Mysans kompis. Visst var hon min kompis med, men grunddefinitionen fanns alltid där. Nu är Mysan ute ur bilden och därför kan vi umgås mer som vanliga kompisar.
Yttligare en vän att träffa när man åker upp till sthlm. Det börjar bli lite för många bekanta här uppe. Kanske är dags att flytta hit iaf. Jag börjar nog bli klar med Växjö ändå och Sthlm känns mer lockande än någonsin.
Intressant utekväll...
Sitter här i nattens mörker och tänker på kvällen som varit och utvärderar lite. Har inte drickit så mycket men sitter ändå och sippar på två Bakisbrustabletter (smakar bläää).
Kvällen började bra. Cicci kom över och vi käkade lite och snackade innan förfesten. Härligt att träffa henne och prata ut lite. Har varit lite nere mest beroende på min situation, men nu känns det bättre. Efter någon timme kom Miruna och Maria. Sen dök även Dajo, Louise, Micke och Sofie upp. Vi snackade lite, sjöng lite SingStar och spelade lite GuitarHero. Goa vänner man har. Sen ville de ut till Terassen. Jag var lite tveksam, men efter några väl valda ord från Cicci så hängde jag på.
På klubben träffade jag Karro. En gammal körare som det var länge sen man pratade med så det var kul att höra hur hon hade det. Sen började vi dansa. Jag är en stor kille och på dansgolvet blir det varmt. Så när första svettdropparna dyker upp i pannan så finns det två alternativ. Snabbt torka av dem och gå ut i friska luften och kyla ner sig eller bara säga "skit samma om det inte blir något ikväll" och dansa på som en tok. Jag är den andra typen av dansare. Sen försöker jag hålla mig ifrån att bara stå på stället och vagga fram och tillbaka. Tycker inte det är dans. Dans ska kännas i hela kroppen och bara njutas av. Sen blir det ännu roligare när man har lite andra tokdansare med sig som också är på.
Hur som helst så gör det att min dans blir ganska livlig och skiljer sig kanske lite från mängden. Det verkar så iaf. Fick lite komplimanger för min dans. Någon som kom fram och bara sa "fan va bra du dansar". Jag blir alltid lika glatt överaskad av den kommentaren. Ut på dansgolvet igen så hoppade vi omkring som små galningar. Plötsligt så dansade sig en ny tjej in i gruppen. Hon tittade rakt på mig och ville uppenbarligen dansa med mig. Jag tackar ju inte nej till en dans så det var skoj. Fick reda på att hon hette Sofie. Hon drog med mig till sina kompisar. Visade sig att en av dem hade jobbat på Aditro. Kände dock inte igen henne så det var nog inte på fakturaavdelningen.
Det intressanta kom sen. Vi dansade ett tag till och hennes kompisar drog. Hon stannade ett litet tag med sen kramade hon om mig sa "du är underbar" och gav mig en puss. Sen gick hon. Först följde jag efter men när hon inte ens kastade en blick bakåt så antog jag att det var punkt där. Hur borde jag gjort? Det vet jag inte. Är inte van att träffa folk ute så där. Förutom en trevlig stund med henne så kom jag fram till att det är grymt kul att gå ut om musiken är rätt och det är rätt folk som hänger med. Fick lite blodad tand på det nu. Men det kommer nog dröja till nästa gång. Det är ju lite tajt med pengar nu innan man fått första lönen...
För att sammanfatta så skulle jag kunna citera Cicci "Det kanske inte blir något, men det är skönt att få lite uppmärksamhet".
Kvällen började bra. Cicci kom över och vi käkade lite och snackade innan förfesten. Härligt att träffa henne och prata ut lite. Har varit lite nere mest beroende på min situation, men nu känns det bättre. Efter någon timme kom Miruna och Maria. Sen dök även Dajo, Louise, Micke och Sofie upp. Vi snackade lite, sjöng lite SingStar och spelade lite GuitarHero. Goa vänner man har. Sen ville de ut till Terassen. Jag var lite tveksam, men efter några väl valda ord från Cicci så hängde jag på.
På klubben träffade jag Karro. En gammal körare som det var länge sen man pratade med så det var kul att höra hur hon hade det. Sen började vi dansa. Jag är en stor kille och på dansgolvet blir det varmt. Så när första svettdropparna dyker upp i pannan så finns det två alternativ. Snabbt torka av dem och gå ut i friska luften och kyla ner sig eller bara säga "skit samma om det inte blir något ikväll" och dansa på som en tok. Jag är den andra typen av dansare. Sen försöker jag hålla mig ifrån att bara stå på stället och vagga fram och tillbaka. Tycker inte det är dans. Dans ska kännas i hela kroppen och bara njutas av. Sen blir det ännu roligare när man har lite andra tokdansare med sig som också är på.
Hur som helst så gör det att min dans blir ganska livlig och skiljer sig kanske lite från mängden. Det verkar så iaf. Fick lite komplimanger för min dans. Någon som kom fram och bara sa "fan va bra du dansar". Jag blir alltid lika glatt överaskad av den kommentaren. Ut på dansgolvet igen så hoppade vi omkring som små galningar. Plötsligt så dansade sig en ny tjej in i gruppen. Hon tittade rakt på mig och ville uppenbarligen dansa med mig. Jag tackar ju inte nej till en dans så det var skoj. Fick reda på att hon hette Sofie. Hon drog med mig till sina kompisar. Visade sig att en av dem hade jobbat på Aditro. Kände dock inte igen henne så det var nog inte på fakturaavdelningen.
Det intressanta kom sen. Vi dansade ett tag till och hennes kompisar drog. Hon stannade ett litet tag med sen kramade hon om mig sa "du är underbar" och gav mig en puss. Sen gick hon. Först följde jag efter men när hon inte ens kastade en blick bakåt så antog jag att det var punkt där. Hur borde jag gjort? Det vet jag inte. Är inte van att träffa folk ute så där. Förutom en trevlig stund med henne så kom jag fram till att det är grymt kul att gå ut om musiken är rätt och det är rätt folk som hänger med. Fick lite blodad tand på det nu. Men det kommer nog dröja till nästa gång. Det är ju lite tajt med pengar nu innan man fått första lönen...
För att sammanfatta så skulle jag kunna citera Cicci "Det kanske inte blir något, men det är skönt att få lite uppmärksamhet".
Min bröllopsdag på lördag!!!
Jag fick ett SMS från brorsan idag där det stod "Vill du kröka på lördag?". Glatt överaskad undrade jag om han skulle förbi Växjö på någon resa eller så. När vi sen pratade så visade det sig att anledningen till hans fråga var något som stod i hans kalender.
För två år sen var jag sambo med Mysan och vi planerade att gifta oss. Eftersom vi var fattiga studenter så la vi upp en två års-plan på när vi skulle ha sparat in tillräckligt pengar. För att verkligen ha en deadline och veta när man bör boka kyrka och sånt så satte vi ett datum. Vi hade inte skickat några inbjudningar eller sånt, men med tanke på min brors schema så förvarnade jag honom för detta. Nu dök detta upp som en påminnelse i hans mobil om att det var vår bröllopsdag på lördag. Han ville helt enkelt inte att jag skulle vara ensam om jag var deppig. Härlig bror man har!!!
Nu känns det inte som att det spelar så stor roll. Det var typ ett och ett halvt år sen vi separerade och den mest påtagande smärtan är borta. Ska jag vara helt ärlig så känns det nästan som att det var en annan Rikard som var tillsammans med Mysan. Som att den personen ömsade skin och blev någon ny. Sen ska jag väll erkänna att det finns tillfällen jag funderar på vad som hade hänt om hon hade vågat stanna kvar eller om jag hade kämpat hårdare för att hålla kvar i henne, men sånna funderingar slutar ofta med "...det kommer vi aldrig få reda på."
Ett sammanträffande är ju att Johannes och Emilia gifter sig på samma dag. Hoppas deras äktenskap blir längre än Mysans och mitt. Ska man se matematiskt på det så höll ju vårt äktenskap i -1.5 år vilket inte är så långt, men det var längre än -2 år iaf!!!
Jag måste nästan ha en bröllopskål på lördag.
För två år sen var jag sambo med Mysan och vi planerade att gifta oss. Eftersom vi var fattiga studenter så la vi upp en två års-plan på när vi skulle ha sparat in tillräckligt pengar. För att verkligen ha en deadline och veta när man bör boka kyrka och sånt så satte vi ett datum. Vi hade inte skickat några inbjudningar eller sånt, men med tanke på min brors schema så förvarnade jag honom för detta. Nu dök detta upp som en påminnelse i hans mobil om att det var vår bröllopsdag på lördag. Han ville helt enkelt inte att jag skulle vara ensam om jag var deppig. Härlig bror man har!!!
Nu känns det inte som att det spelar så stor roll. Det var typ ett och ett halvt år sen vi separerade och den mest påtagande smärtan är borta. Ska jag vara helt ärlig så känns det nästan som att det var en annan Rikard som var tillsammans med Mysan. Som att den personen ömsade skin och blev någon ny. Sen ska jag väll erkänna att det finns tillfällen jag funderar på vad som hade hänt om hon hade vågat stanna kvar eller om jag hade kämpat hårdare för att hålla kvar i henne, men sånna funderingar slutar ofta med "...det kommer vi aldrig få reda på."
Ett sammanträffande är ju att Johannes och Emilia gifter sig på samma dag. Hoppas deras äktenskap blir längre än Mysans och mitt. Ska man se matematiskt på det så höll ju vårt äktenskap i -1.5 år vilket inte är så långt, men det var längre än -2 år iaf!!!
Jag måste nästan ha en bröllopskål på lördag.
Länge sen sist
Sitter och tittar igenom mina vänners bloggar och så ser jag där att det var 5 veckor sen jag uppdaterade den här bloggen. Alltför lång tid så nu är det dags igen!!!
Det har väll kanske varit så att jag inte tyckt att så mycket hänt i mitt liv och det har väll på sätt och vis stämt. Jag är fortfarande arbetslös och jag söker fortfarande jobb. Jag är på trygghetsrådet lite då och då och går lite kurser för att bättra på oddsen lite, men man är ändå inne i en ganska trist vardagslunk.
Vill man istället inrikta sig på förändringar som faktiskt har skett så är det att jag har haft en flickvän i typ 6 månader som det till sist tog slut med. Inte mycket att säga om det egentligen. Ibland vill man så mycket att något ska funka att man lurar sig själv. Till sist så kom jag till insikt om att det faktiskt passar så mycket bättre med vänskap mellan henne och mig så vi bröt det. Det är oerhört tillfredsställande när man är överens med personen man gör slut med att det inte funkar. På så sätt så får man inget av det där jobbiga som kan komma efter. Är den ena personen fortfarande kär så kommer enligt min erfarenhet inte vänskapen att fungera. Det kommer alltid finnas en stelhet som skapas i den outtalade frågan "Kan det bli något mellan oss igen?". Är det däremot ett ömsesidigt beslut så kommer det inte bli de problemmen. Jag har till och med fått kommentarer om det där folk har sagt "Har ni gjort slut? Men ni verkar ju inte ovänner.". Det är just det som är poängen. Vi funkar ihop bara inte på en kärleksmässig nivå.
Andra förändingar är att jag planerar att ta körkort. Min handläggare på trygghetsrådet var positiv till detta och de kommer hjälpa till med lektioner och sånt så nu gäller det bara att jag ordnar lite tillstånd och sånt. Så visst händer det lite i mitt liv det är bara det att det går lite långsamt framåt.
Det har väll kanske varit så att jag inte tyckt att så mycket hänt i mitt liv och det har väll på sätt och vis stämt. Jag är fortfarande arbetslös och jag söker fortfarande jobb. Jag är på trygghetsrådet lite då och då och går lite kurser för att bättra på oddsen lite, men man är ändå inne i en ganska trist vardagslunk.
Vill man istället inrikta sig på förändringar som faktiskt har skett så är det att jag har haft en flickvän i typ 6 månader som det till sist tog slut med. Inte mycket att säga om det egentligen. Ibland vill man så mycket att något ska funka att man lurar sig själv. Till sist så kom jag till insikt om att det faktiskt passar så mycket bättre med vänskap mellan henne och mig så vi bröt det. Det är oerhört tillfredsställande när man är överens med personen man gör slut med att det inte funkar. På så sätt så får man inget av det där jobbiga som kan komma efter. Är den ena personen fortfarande kär så kommer enligt min erfarenhet inte vänskapen att fungera. Det kommer alltid finnas en stelhet som skapas i den outtalade frågan "Kan det bli något mellan oss igen?". Är det däremot ett ömsesidigt beslut så kommer det inte bli de problemmen. Jag har till och med fått kommentarer om det där folk har sagt "Har ni gjort slut? Men ni verkar ju inte ovänner.". Det är just det som är poängen. Vi funkar ihop bara inte på en kärleksmässig nivå.
Andra förändingar är att jag planerar att ta körkort. Min handläggare på trygghetsrådet var positiv till detta och de kommer hjälpa till med lektioner och sånt så nu gäller det bara att jag ordnar lite tillstånd och sånt. Så visst händer det lite i mitt liv det är bara det att det går lite långsamt framåt.
Tillbaka igen
Mitt förra inlägg blev en aningens mörkt och hopplöst. Ber om ursäkt för alla som oroat sig för mig. Funderade på att ta bort det inlägget dagen efter, men det var ändå så jag kände just då så jag lät det vara kvar. Men sen åkte jag upp till sthlm och träffade familj och vänner och drog jag vidare till Uppsala för lite äventyr med David. Det var precis vad jag behövde. En liten paus för att ladda batterierna. Nu är jag på G igen och sugen på att ta tag i livet. Efter att ha besökt Uppsala så kom jag fram till att det inte skulle vara så pjåkigt att lämna Växjö och flytta lite närmare sthlm. Måste ju inte bo mitt i smeten, men det skulle vara trevligt om det bara var en timme restid för att åka och hälsa på mina nära och kära. Fast först ska man ha jobb så jag ska börja söka mer på andra orter nu.
Samtidigt så har jag fått lite bekräftelse på att jag gjorde rätt när jag inte flyttade upp till Östersund med Aditro. Enligt smålandsposten så har nu det uppdraget som jag jobbade på sagts upp och de som flyttade upp har blivit varslade. Trist för de som flyttade upp, men för mig känns det så skönt. Jag har gått och tvivlat på om det var rätt beslut att inte flytta med. Nu är man äntligen säker på att man gjorde rätt.
Samtidigt så har jag fått lite bekräftelse på att jag gjorde rätt när jag inte flyttade upp till Östersund med Aditro. Enligt smålandsposten så har nu det uppdraget som jag jobbade på sagts upp och de som flyttade upp har blivit varslade. Trist för de som flyttade upp, men för mig känns det så skönt. Jag har gått och tvivlat på om det var rätt beslut att inte flytta med. Nu är man äntligen säker på att man gjorde rätt.
Förväntningar...
Man borde inte blogga med alkohol i blodet, men strunt i det nu. Jag tror jag är på väg in i en tidig 30-årskris. Jag funderar på vad som är meningen med alltihop. De flesta jag känner verkar göra det de vill göra eller utbildar sig för att kunna göra det som de vill göra. Själv har jag ingen aning om vad jag vill göra. Grunnar på vad som är själva poängen. Allt känns så meningslöst.
Att i blindo irra omkring i verkligheten som om man egentligen hörde hemma i en annan dimension. Titta på allt som händer och inte förstå varför och falla ner i djupa tankar på vad man borde göra. För när man inte vet vad man vill så är det ju så mycket lättare att göra det som man tror förväntas av en. Vems förväntningar det är kvittar egentligen. Man behöver inte ens veta själv om det är dina föräldrar, samhället eller någon annans förväntningar. Hela tiden så söker man någon sorts bekräftelse. Något som man kan säga "titta vad jag har gjort nu" om. Jag vill bara se slutet på den tunneln. Läget där man känner att man äntligen är jag klar. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag klarar inte de förväntningar som jag känner att jag har på mig.
Länge har jag försökt att ignorera skiten. Bara vara nöjd med det jag har. Mina underbara vänner, flickvän och familj. Ett tag gick det strålande. Sen rubbades alltihop. Tror det var ungefär när jag förlorade jobbet. Inte för att jobbet var det bästa man kunde ha (långt ifrån det bästa...), men för att det blev en sån förändring i vardagen. Tror att det blir för mycket tid över. Tid som man bränner på totalt meningslösa saker som tv-serier och annat bös. Sånt som man inte på något sätt har användning för. Sen kommer förväntningarna in och ger en dåligt samvete för sina handlingar. Jag har inte känt så här på några år nu, men just nu skulle jag bara vilja gå i ide i nått år. Bara lång bekymmersfri sömn. Ingen oro, inga förväntningar. Bara vila. Nå ja. Kan göra det näst bästa i alla fall. Jag går och lägger mig. God natt.
Att i blindo irra omkring i verkligheten som om man egentligen hörde hemma i en annan dimension. Titta på allt som händer och inte förstå varför och falla ner i djupa tankar på vad man borde göra. För när man inte vet vad man vill så är det ju så mycket lättare att göra det som man tror förväntas av en. Vems förväntningar det är kvittar egentligen. Man behöver inte ens veta själv om det är dina föräldrar, samhället eller någon annans förväntningar. Hela tiden så söker man någon sorts bekräftelse. Något som man kan säga "titta vad jag har gjort nu" om. Jag vill bara se slutet på den tunneln. Läget där man känner att man äntligen är jag klar. Just nu känns det som en omöjlighet. Jag klarar inte de förväntningar som jag känner att jag har på mig.
Länge har jag försökt att ignorera skiten. Bara vara nöjd med det jag har. Mina underbara vänner, flickvän och familj. Ett tag gick det strålande. Sen rubbades alltihop. Tror det var ungefär när jag förlorade jobbet. Inte för att jobbet var det bästa man kunde ha (långt ifrån det bästa...), men för att det blev en sån förändring i vardagen. Tror att det blir för mycket tid över. Tid som man bränner på totalt meningslösa saker som tv-serier och annat bös. Sånt som man inte på något sätt har användning för. Sen kommer förväntningarna in och ger en dåligt samvete för sina handlingar. Jag har inte känt så här på några år nu, men just nu skulle jag bara vilja gå i ide i nått år. Bara lång bekymmersfri sömn. Ingen oro, inga förväntningar. Bara vila. Nå ja. Kan göra det näst bästa i alla fall. Jag går och lägger mig. God natt.
Väder och känslor
Det är fantastisk vad vädret påverkar oss! Jag sitter och tänker på gråa rengninga dagar och hur nere och dyster man var då. Så kan man kontra det med en dag som den här. Var just på en promenad med Maria denna soliga dag och man kände hur bara den härliga luften gjorde en glad och beskymmersfri.
Tror jag läste det i någon blogg om att de lyckligaste människorna i världen var de som levde i små bya utan teknologi och nymodigheter. Visst kan det vara så att det morderna samhälle vi lever i innebär stora påfrestningar för oss, men det skulle ändå vara intressant att veta hur mycket soldagar det fanns i de byarna. För det känns som att ljus och värme har större inverkan på oss än vad vi kanske vill tro.
Samma sak som vårkänslorna och förälskelserna som inträffar på våren. Jag tror det har mer att göra med att vi ser mindre bekymmer när det är fint väder och därför kan slappna av mer och bara vara glada. På detta sätt så får man mer tid till att umgås och man blir en trevlig prick. Det är klart att fler förälskelser inträffar under våren!
Tror jag läste det i någon blogg om att de lyckligaste människorna i världen var de som levde i små bya utan teknologi och nymodigheter. Visst kan det vara så att det morderna samhälle vi lever i innebär stora påfrestningar för oss, men det skulle ändå vara intressant att veta hur mycket soldagar det fanns i de byarna. För det känns som att ljus och värme har större inverkan på oss än vad vi kanske vill tro.
Samma sak som vårkänslorna och förälskelserna som inträffar på våren. Jag tror det har mer att göra med att vi ser mindre bekymmer när det är fint väder och därför kan slappna av mer och bara vara glada. På detta sätt så får man mer tid till att umgås och man blir en trevlig prick. Det är klart att fler förälskelser inträffar under våren!
IVK och intervju
I fredags var jag på en kurs med trygghetsrådet. Det handlade på Icke Verbal Kommunikation (IVK). Det är intressant hur kroppsspråket påverkar samtalet. Man kan säga nästan vad som helst, men folk kommer ändå bild en åsikt av dig och denna bygger mest på hur de uppfattar dig.
Johan Fellenius som ledde seminariet sa att kroppsspråket inte kan ljuga. På sätt och vis har han kanske rätt. Däremot så kan man ju bli mer medveten om sitt kroppsspråk och ta fram det man vill visa med och dämpa det man inte vill visa. Som till exempel på en arbetsintervju. Där vill jag framstå som en öppen person som är trygg i mig själv eftersom jag själv skulle anställa någon som jag kände hade självförtroende. För att spegla detta så ler jag och tittar alltid på personen som intervjuar. Om man underviker blicken så kan det lätt leda till att man speglar osäkerhet och att man kanske egentligen inte vill ha jobbet.
De som känner mig skulle kanske säga att jag inte är särskilt blyg och att jag är väldigt utåtriktad. På sätt och vis har de rätt i det. Men det är ett medvetet val som jag har gjort. Jag kämpar mot blyghet och osäkerhet som alla andra det är bara det att i mitt kroppsspråk så tar jag hellre fram de egenskaper som jag tycker är positiva.
Vi tittade också på positiv ställning och negativ ställning. Då fick vi gå omkring som att vi "ägde" och hakan åkte direkt upp, ryggen blev rak, leendet dök upp på läpparna och stegen blev på något sätt lättare. Sen testade vi motsatsen att gå som om man var värdelös och ryggen kroknade omgående och plötsligt så drog man benen efter sig. Det intressanta med detta var hur huvudet påverkades av kroppen. När vi gick positiv så kände jag verkligen hur glad och trygg jag kände mig och i den negativa ställningen så var det nära till tårar.
Under dagen så pratade jag lite med Johan och berättade bland annat att jag skulle på arbetsintervju på måndag. Tror att Johan hade fått en rätt tydlig vibb från mig att jag inte hade något emot att synas eller göra bort mig. Så mot slutet av dagen när vi pratade om arbetsintervjuer så sa han att vi skulle spela upp min arbetsintervju. Jag gick in i rollen direkt blev givetvis dundernervös eftersom det var en arbetsintervju. Han valde två andra som var arbetsgivare. Han gjorde ett utmärkt jobb med "chefen". Det blev en stor medelålders man med mycket pondus (eller så gick han bara in i rollen väldigt bra). Vi körde igenom intervjun och sen fick andra kommentera om vad de skulle gjort annorlunda. Fick några tips som jag tyckte va bra och tog till mig. Bland annat att försöka titta lika mycket på båda intervjuarna och att inte "låsa sig" i en ställning utan att kanske variera sättet man sitter på.
Igår hade jag den intervjun för länstrafiken (kundtjänst) som jag hade tränat inför. Som vanligt när jag är nervös så kom jag dit för tidigt. Var där ca 25 min för tidigt så jag spatserade lite. Gick lite i positiv ställning för att få en positiv tankeinställning. När det var ca 10 min kvar så gick jag in på resecentrum för att få en känsla för min nya arbetsplats. De vid disken så mig snart och du tänkte jag att jag kunde gå fram och anmäla att jag är där iaf. Då fick jag komma in där bakom och hälsa på Marie som var en av de som skulle intervjua mig. Medan vi stod och väntade på Patrik som var den andra chefen så pratade vi lite om jobbet och så. Perfekt att få lite mer informell kommunikation innan intervjun. Jag frågade det jag var intresserad av och hon berättade det hon tyckte var viktigt. Sen kom Patrik och vi gick till intervjurummet.
Jag blev mäkta förvånad över hur intervjun gick. Det kändes inte alls så stelt som på övningen i fredags. Istället var det ett avslappnat samtal där vi snackade lite om vad jag hade gjort förr och sånt. Inga såna kluringar som "Vart ser du dig om 5 år?" eller "Vad skulle du vilja förbättra hos dig själv?". När jag gick därifrån så kändes det grymt bra. Samtidigt så vill jag inte börja hoppas allt för mycket eftersom man blir så besviken om man inte får det isf. Men lite hoppas jag nog iaf :)
Johan Fellenius som ledde seminariet sa att kroppsspråket inte kan ljuga. På sätt och vis har han kanske rätt. Däremot så kan man ju bli mer medveten om sitt kroppsspråk och ta fram det man vill visa med och dämpa det man inte vill visa. Som till exempel på en arbetsintervju. Där vill jag framstå som en öppen person som är trygg i mig själv eftersom jag själv skulle anställa någon som jag kände hade självförtroende. För att spegla detta så ler jag och tittar alltid på personen som intervjuar. Om man underviker blicken så kan det lätt leda till att man speglar osäkerhet och att man kanske egentligen inte vill ha jobbet.
De som känner mig skulle kanske säga att jag inte är särskilt blyg och att jag är väldigt utåtriktad. På sätt och vis har de rätt i det. Men det är ett medvetet val som jag har gjort. Jag kämpar mot blyghet och osäkerhet som alla andra det är bara det att i mitt kroppsspråk så tar jag hellre fram de egenskaper som jag tycker är positiva.
Vi tittade också på positiv ställning och negativ ställning. Då fick vi gå omkring som att vi "ägde" och hakan åkte direkt upp, ryggen blev rak, leendet dök upp på läpparna och stegen blev på något sätt lättare. Sen testade vi motsatsen att gå som om man var värdelös och ryggen kroknade omgående och plötsligt så drog man benen efter sig. Det intressanta med detta var hur huvudet påverkades av kroppen. När vi gick positiv så kände jag verkligen hur glad och trygg jag kände mig och i den negativa ställningen så var det nära till tårar.
Under dagen så pratade jag lite med Johan och berättade bland annat att jag skulle på arbetsintervju på måndag. Tror att Johan hade fått en rätt tydlig vibb från mig att jag inte hade något emot att synas eller göra bort mig. Så mot slutet av dagen när vi pratade om arbetsintervjuer så sa han att vi skulle spela upp min arbetsintervju. Jag gick in i rollen direkt blev givetvis dundernervös eftersom det var en arbetsintervju. Han valde två andra som var arbetsgivare. Han gjorde ett utmärkt jobb med "chefen". Det blev en stor medelålders man med mycket pondus (eller så gick han bara in i rollen väldigt bra). Vi körde igenom intervjun och sen fick andra kommentera om vad de skulle gjort annorlunda. Fick några tips som jag tyckte va bra och tog till mig. Bland annat att försöka titta lika mycket på båda intervjuarna och att inte "låsa sig" i en ställning utan att kanske variera sättet man sitter på.
Igår hade jag den intervjun för länstrafiken (kundtjänst) som jag hade tränat inför. Som vanligt när jag är nervös så kom jag dit för tidigt. Var där ca 25 min för tidigt så jag spatserade lite. Gick lite i positiv ställning för att få en positiv tankeinställning. När det var ca 10 min kvar så gick jag in på resecentrum för att få en känsla för min nya arbetsplats. De vid disken så mig snart och du tänkte jag att jag kunde gå fram och anmäla att jag är där iaf. Då fick jag komma in där bakom och hälsa på Marie som var en av de som skulle intervjua mig. Medan vi stod och väntade på Patrik som var den andra chefen så pratade vi lite om jobbet och så. Perfekt att få lite mer informell kommunikation innan intervjun. Jag frågade det jag var intresserad av och hon berättade det hon tyckte var viktigt. Sen kom Patrik och vi gick till intervjurummet.
Jag blev mäkta förvånad över hur intervjun gick. Det kändes inte alls så stelt som på övningen i fredags. Istället var det ett avslappnat samtal där vi snackade lite om vad jag hade gjort förr och sånt. Inga såna kluringar som "Vart ser du dig om 5 år?" eller "Vad skulle du vilja förbättra hos dig själv?". När jag gick därifrån så kändes det grymt bra. Samtidigt så vill jag inte börja hoppas allt för mycket eftersom man blir så besviken om man inte får det isf. Men lite hoppas jag nog iaf :)
