IVK och intervju
I fredags var jag på en kurs med trygghetsrådet. Det handlade på Icke Verbal Kommunikation (IVK). Det är intressant hur kroppsspråket påverkar samtalet. Man kan säga nästan vad som helst, men folk kommer ändå bild en åsikt av dig och denna bygger mest på hur de uppfattar dig.
Johan Fellenius som ledde seminariet sa att kroppsspråket inte kan ljuga. På sätt och vis har han kanske rätt. Däremot så kan man ju bli mer medveten om sitt kroppsspråk och ta fram det man vill visa med och dämpa det man inte vill visa. Som till exempel på en arbetsintervju. Där vill jag framstå som en öppen person som är trygg i mig själv eftersom jag själv skulle anställa någon som jag kände hade självförtroende. För att spegla detta så ler jag och tittar alltid på personen som intervjuar. Om man underviker blicken så kan det lätt leda till att man speglar osäkerhet och att man kanske egentligen inte vill ha jobbet.
De som känner mig skulle kanske säga att jag inte är särskilt blyg och att jag är väldigt utåtriktad. På sätt och vis har de rätt i det. Men det är ett medvetet val som jag har gjort. Jag kämpar mot blyghet och osäkerhet som alla andra det är bara det att i mitt kroppsspråk så tar jag hellre fram de egenskaper som jag tycker är positiva.
Vi tittade också på positiv ställning och negativ ställning. Då fick vi gå omkring som att vi "ägde" och hakan åkte direkt upp, ryggen blev rak, leendet dök upp på läpparna och stegen blev på något sätt lättare. Sen testade vi motsatsen att gå som om man var värdelös och ryggen kroknade omgående och plötsligt så drog man benen efter sig. Det intressanta med detta var hur huvudet påverkades av kroppen. När vi gick positiv så kände jag verkligen hur glad och trygg jag kände mig och i den negativa ställningen så var det nära till tårar.
Under dagen så pratade jag lite med Johan och berättade bland annat att jag skulle på arbetsintervju på måndag. Tror att Johan hade fått en rätt tydlig vibb från mig att jag inte hade något emot att synas eller göra bort mig. Så mot slutet av dagen när vi pratade om arbetsintervjuer så sa han att vi skulle spela upp min arbetsintervju. Jag gick in i rollen direkt blev givetvis dundernervös eftersom det var en arbetsintervju. Han valde två andra som var arbetsgivare. Han gjorde ett utmärkt jobb med "chefen". Det blev en stor medelålders man med mycket pondus (eller så gick han bara in i rollen väldigt bra). Vi körde igenom intervjun och sen fick andra kommentera om vad de skulle gjort annorlunda. Fick några tips som jag tyckte va bra och tog till mig. Bland annat att försöka titta lika mycket på båda intervjuarna och att inte "låsa sig" i en ställning utan att kanske variera sättet man sitter på.
Igår hade jag den intervjun för länstrafiken (kundtjänst) som jag hade tränat inför. Som vanligt när jag är nervös så kom jag dit för tidigt. Var där ca 25 min för tidigt så jag spatserade lite. Gick lite i positiv ställning för att få en positiv tankeinställning. När det var ca 10 min kvar så gick jag in på resecentrum för att få en känsla för min nya arbetsplats. De vid disken så mig snart och du tänkte jag att jag kunde gå fram och anmäla att jag är där iaf. Då fick jag komma in där bakom och hälsa på Marie som var en av de som skulle intervjua mig. Medan vi stod och väntade på Patrik som var den andra chefen så pratade vi lite om jobbet och så. Perfekt att få lite mer informell kommunikation innan intervjun. Jag frågade det jag var intresserad av och hon berättade det hon tyckte var viktigt. Sen kom Patrik och vi gick till intervjurummet.
Jag blev mäkta förvånad över hur intervjun gick. Det kändes inte alls så stelt som på övningen i fredags. Istället var det ett avslappnat samtal där vi snackade lite om vad jag hade gjort förr och sånt. Inga såna kluringar som "Vart ser du dig om 5 år?" eller "Vad skulle du vilja förbättra hos dig själv?". När jag gick därifrån så kändes det grymt bra. Samtidigt så vill jag inte börja hoppas allt för mycket eftersom man blir så besviken om man inte får det isf. Men lite hoppas jag nog iaf :)
Johan Fellenius som ledde seminariet sa att kroppsspråket inte kan ljuga. På sätt och vis har han kanske rätt. Däremot så kan man ju bli mer medveten om sitt kroppsspråk och ta fram det man vill visa med och dämpa det man inte vill visa. Som till exempel på en arbetsintervju. Där vill jag framstå som en öppen person som är trygg i mig själv eftersom jag själv skulle anställa någon som jag kände hade självförtroende. För att spegla detta så ler jag och tittar alltid på personen som intervjuar. Om man underviker blicken så kan det lätt leda till att man speglar osäkerhet och att man kanske egentligen inte vill ha jobbet.
De som känner mig skulle kanske säga att jag inte är särskilt blyg och att jag är väldigt utåtriktad. På sätt och vis har de rätt i det. Men det är ett medvetet val som jag har gjort. Jag kämpar mot blyghet och osäkerhet som alla andra det är bara det att i mitt kroppsspråk så tar jag hellre fram de egenskaper som jag tycker är positiva.
Vi tittade också på positiv ställning och negativ ställning. Då fick vi gå omkring som att vi "ägde" och hakan åkte direkt upp, ryggen blev rak, leendet dök upp på läpparna och stegen blev på något sätt lättare. Sen testade vi motsatsen att gå som om man var värdelös och ryggen kroknade omgående och plötsligt så drog man benen efter sig. Det intressanta med detta var hur huvudet påverkades av kroppen. När vi gick positiv så kände jag verkligen hur glad och trygg jag kände mig och i den negativa ställningen så var det nära till tårar.
Under dagen så pratade jag lite med Johan och berättade bland annat att jag skulle på arbetsintervju på måndag. Tror att Johan hade fått en rätt tydlig vibb från mig att jag inte hade något emot att synas eller göra bort mig. Så mot slutet av dagen när vi pratade om arbetsintervjuer så sa han att vi skulle spela upp min arbetsintervju. Jag gick in i rollen direkt blev givetvis dundernervös eftersom det var en arbetsintervju. Han valde två andra som var arbetsgivare. Han gjorde ett utmärkt jobb med "chefen". Det blev en stor medelålders man med mycket pondus (eller så gick han bara in i rollen väldigt bra). Vi körde igenom intervjun och sen fick andra kommentera om vad de skulle gjort annorlunda. Fick några tips som jag tyckte va bra och tog till mig. Bland annat att försöka titta lika mycket på båda intervjuarna och att inte "låsa sig" i en ställning utan att kanske variera sättet man sitter på.
Igår hade jag den intervjun för länstrafiken (kundtjänst) som jag hade tränat inför. Som vanligt när jag är nervös så kom jag dit för tidigt. Var där ca 25 min för tidigt så jag spatserade lite. Gick lite i positiv ställning för att få en positiv tankeinställning. När det var ca 10 min kvar så gick jag in på resecentrum för att få en känsla för min nya arbetsplats. De vid disken så mig snart och du tänkte jag att jag kunde gå fram och anmäla att jag är där iaf. Då fick jag komma in där bakom och hälsa på Marie som var en av de som skulle intervjua mig. Medan vi stod och väntade på Patrik som var den andra chefen så pratade vi lite om jobbet och så. Perfekt att få lite mer informell kommunikation innan intervjun. Jag frågade det jag var intresserad av och hon berättade det hon tyckte var viktigt. Sen kom Patrik och vi gick till intervjurummet.
Jag blev mäkta förvånad över hur intervjun gick. Det kändes inte alls så stelt som på övningen i fredags. Istället var det ett avslappnat samtal där vi snackade lite om vad jag hade gjort förr och sånt. Inga såna kluringar som "Vart ser du dig om 5 år?" eller "Vad skulle du vilja förbättra hos dig själv?". När jag gick därifrån så kändes det grymt bra. Samtidigt så vill jag inte börja hoppas allt för mycket eftersom man blir så besviken om man inte får det isf. Men lite hoppas jag nog iaf :)
Kommentarer
Postat av: T
Man får alltid höra att arbetsintervjuer kommer ha de där klyschiga "Vart ser du dig själv om 5 år" och "Nämn tre positiva och tre negativa saker om dig själv" etc. men av alla intervjuer jag varit på (säkert 50+ i mitt liv nu) så har de inte dykt upp en enda gång. Tycker det mer ofta är frågor som "vilket lag hejjar du på".
Trackback
