Om religion
Jag var hos mormors grav igår. Det fick mig att tänka lite på religion. Jag är själv inte särskilt troende. För min del så är det punkt när livet är slut. Man får den tiden man får och det handlar om att ta vara på den. Att gå till en grav för mig handlar inte om att säga hej till den döde som sitter uppe på något moln. Det handlar mer om att hedra minnet av en person som betytt mycket för en. Jag köpte en ros och la på mormors grav eftersom jag mindes hur hon brukade anstränga sig för att lukta på rosorna när hon gick förbi några. Sen kom jag ihåg hur hon brukade laga köttbullar som alltid vara jättegoda och hur hon brukade ta med mig till skansen. Det är väldigt fina minnen. Jag minns henne som en mycket god person.
Jag tror inte på någon religion. För mig känns det lite som vidskepelse som spökerier eller liknande. Men religion kan ändå vara något bra. De flesta religioner har ändå som grundbudskap att man ska älska varandra och vara en god medmänniska. Om man inte har fått med sig detta i uppväxten så tror jag att det kan vara bra att luta sig emot. Ett regelverk för den som inte har något. Sen kanske man inte bör ta allt ord för ord. Det finns rätt vrickade regler i gamla testamentet och vilka som ska stenas eller brännas på bål, men tanken om att man inte ska göra något ont finns iaf där.
För alla som är rädda för döden så är det säkert en tröst att veta att om man lever ett bra liv så kommer man få ett bra efterliv. Att smärtan i slutet av livet bara är tillfällig för att sedan övergå i något bättre. För egen del så känns det viktigare att tänka på det liv man lever nu istället. Jag är hellre snäll för mina medmänniskor än för att jag ska få någon belöning när jag dör. När jag ligger för döden så hoppas jag hellre att jag har massa fina människor omkring mig som älskar mig och som kommer att minnas mig med värme än att jag har något att komma till efter döden.
Problemet med religion är när den missbrukas. Människor som vänder sig till kyrkan för vägledning och istället utnyttjas på olika sätt. Eller när man vrider på budskapet i heliga skrifter för att få det att passa sina egna göromål som att rättfärdiga krig, terrordåd och andra hemskheter. Å andra sidan så tror jag att dessa människor skulle hitta andra sätt utnyttja och ljuga på även om inte religionen fanns. Människor kommer alltid leta efter ursäkter för sitt eget handlande.
Jag tror inte på någon religion. För mig känns det lite som vidskepelse som spökerier eller liknande. Men religion kan ändå vara något bra. De flesta religioner har ändå som grundbudskap att man ska älska varandra och vara en god medmänniska. Om man inte har fått med sig detta i uppväxten så tror jag att det kan vara bra att luta sig emot. Ett regelverk för den som inte har något. Sen kanske man inte bör ta allt ord för ord. Det finns rätt vrickade regler i gamla testamentet och vilka som ska stenas eller brännas på bål, men tanken om att man inte ska göra något ont finns iaf där.
För alla som är rädda för döden så är det säkert en tröst att veta att om man lever ett bra liv så kommer man få ett bra efterliv. Att smärtan i slutet av livet bara är tillfällig för att sedan övergå i något bättre. För egen del så känns det viktigare att tänka på det liv man lever nu istället. Jag är hellre snäll för mina medmänniskor än för att jag ska få någon belöning när jag dör. När jag ligger för döden så hoppas jag hellre att jag har massa fina människor omkring mig som älskar mig och som kommer att minnas mig med värme än att jag har något att komma till efter döden.
Problemet med religion är när den missbrukas. Människor som vänder sig till kyrkan för vägledning och istället utnyttjas på olika sätt. Eller när man vrider på budskapet i heliga skrifter för att få det att passa sina egna göromål som att rättfärdiga krig, terrordåd och andra hemskheter. Å andra sidan så tror jag att dessa människor skulle hitta andra sätt utnyttja och ljuga på även om inte religionen fanns. Människor kommer alltid leta efter ursäkter för sitt eget handlande.
Kommentarer
Trackback
