Samtal

Det är så härligt att vara här uppe och träffa alla olika vänner. Man pratar om olika saker och på olika sätt med olika vänner. Det är det som gör dem så speciella. Alla tillgodo ser en del av det man gillar att diskutera och samtala om. Med vissa pratar man om kärleken och med andra om döden och ödet. En full skala av härliga samtalsämnen, men man vet att man verkligen ha hittat guld när man upptäcker personens passion. Har ni någonsin hört en person prata om något den verkligen brinner för och liksom svepts med i den passionen? Som när pappa pratar om sina bilar eller som när en riktigt förälskad person berättar om sin älskade. Det är som ljuv musik i mina öron och jag kan inte låta bli att le.

Det bästa är när lärare är på det sättet. Jag tror jag har stött på 2 lärare som har pratat med det inresset om sitt ämne. Visst har jag haft andra lärare som varit bra, men dessa två har verkligen brunnit för ämnet och personligen så kände iaf jag mig mer intresserad av ämnet just av den anledningen.

Funderar på om jag själv har ett sånt ämne. Sist jag pratade med sån passion om något var nog troligtvis när jag diskuterade spelteori med David efter att jag läst Spelet. Det intresserade mig verkligen. Inte för att jag använder särskilt mycket av det utan mer för att man med hjälp av det kan analysera vad som troligtvis kommer att hända i social interaktion med andra människor. Att det finns en viss typ av logik även där. Sånt gillar jag. Att se en ordning även i kaoset.

Nygamla bekantskaper

Jag är uppe i sthlm nu. Alltid när jag kommer upp hit så är det för att träffa mina gamla kompisar och släkten, men den här gången blev det någon mer. Blev lite förvånad när Linnea kontaktade mig när jag kom upp. Hon var ju Mysans kompis.

För att förklara för oinsatta så var Mysan min sambo fram till för 2 år sen. Vid en separation så delas många av kompisarna. Det är en ganska naturlig process. De som främst var mina kompisar fortsatte att ungås med mig och de som föredrog Mysan umgicks mer med henne. Det finns ett par st som klararade att hålla kontakten med båda två, men eftersom vi var i lite olika sociala kretsar så är det lite svårt tror jag.

Hur som helst så tänkte jag att eftersom Linnea kände Mysan lååångt innan mig så antog jag lite att hon blev Mysans kompis. Eftersom jag inte hade träffat Linnea på rätt länge så gled den vänskapen ut i sanden. Jag tror jag grattade henne på födelsedagen på facebook någon gång, men inte så mycket mer. Så när hon ville träffas så var jag lite fundersam på varför. I vanlig Rikard-anda så sönderanalyserade jag alltihop och ignorerade mina resultat på grund av min nyfikenhet.

Vi åt lite lunch och spelade biljard. Så grymt kul att träffas. Efter ganska exakt 2 år så har man ju förändrats en del, men samtidigt så känns det som att det har varit en bra förändring för oss båda. Vänskap kan förändras på samma sätt som personer. Just nu känns det som att jag har en bättre vänskap med Linnea än jag hade när Mysan var med i bilden. Det kanske är delvis pga just av separationen. Innan så var min definition av Linnea en person som var Mysans kompis. Visst var hon min kompis med, men grunddefinitionen fanns alltid där. Nu är Mysan ute ur bilden och därför kan vi umgås mer som vanliga kompisar.

Yttligare en vän att träffa när man åker upp till sthlm. Det börjar bli lite för många bekanta här uppe. Kanske är dags att flytta hit iaf. Jag börjar nog bli klar med Växjö ändå och Sthlm känns mer lockande än någonsin.


RSS 2.0