Att skapa sig själv

Något man bör vara medveten om är att det bara finns en ansvarig för ens liv. Det är jag själv som bestämmer. Därmed så är man aldrig ett offer om man inte själv låter sig bli ett offer. När jag var mindre så var jag en rätt blyg och tillbakadragen kille. Jag hade ingen kontroll över min roll utan skapade den efter hur jag uppfattade att andra förväntade sig att jag skulle vara.

Det följde mig rätt länge, men sen träffade jag min sambo som förväntade sig helt andra saker. Jag skapade fortfarande inte min egen roll, men jag trivdes med den hon såg mig som. När jag började i kören så testade jag att ändra min roll. Märktes mer och det verkade uppskattat. Kommer ihåg att min sambo påpekade det efter den kvällen. Det märktes tydligt för henne som kände mig.

Nu mera så är min roll väl inarbetad. Om jag berättar att jag en gång i tiden var tyst och blyg så blir de flesta som känner mig förvånade. Det är lite intressant när man upplevt båda sidorna. Tro det eller ej så finns det faktiskt positiva sidor på båda hållen. Jag föredrar den jag är nu eftersom jag gillar uppmärksamheten. Det känns i alla fall som att folk gillar mig (och de som inte gör det verkar vara väldigt tysta) och det är en väldigt mysig känsla. Samtidigt så har man ett mycket privatare liv om man är Mr Tyst och Blyg. Blir man obekväm av att stå i centrum så ska man inte välja den rollen jag har gjort.

Tycker ni att det låter oärligt? Som att man låtsas vara någon annan? Så är det verkligen inte. Det handlar inte om att klä sig i en annan roll som man inte kan stå för. De handlar om att skapa om sig som den man verkligen vill vara. Allt finns redan inom en. Det är bara att plocka fram det och visa den man vill vara.

Det är alltid lättare att göra i nya kretsar där folk inte förväntar sig en viss roll. I mitt fall var det kören som jag förändrades i. Sen ändrade jag min roll yttligare när min sambo gjorde slut. På något sätt hade hon att göra med den rollen jag valt. När hon gjorde slut så släppte jag loss totalt. Hängav mig åt mig själv skulle man kunna säga. Då blev folk lite chockade, men det gick över. Dessutom så tyckte de flesta bättre om mig efter det. De måste bara vänja sig.

Dagens Rikardism: Det är ditt eget val om du låter någon annan bestämma hur du ska vara

Dax att blogga igen?

Finns lite folk som har frågat varför jag aldrig bloggar nu för tiden. Visste inte att det var någon som intresserade sig över mina små inlägg. Så för mina gropies där ute så tänkte jag börja skriva lite igen. Apro på gropies så för det mig osökt till dagens ämne. Självförtroende.

Självförtroende är en bra grej har man blivit uppfostrad att tycka. Det har man märkt också. Ta bara en enkel sak som vilka personer man tycker bäst om när man träffar nytt folk. Drar man sig till de som är osäkra och lite tillbakadragna eller till de som verkar självsäkra? För min del är svaret uppenbart. Det blir helt enkelt lättare att umgås med folk som man inte hela tiden måste bekräfta att de gör rätt och att man gillar dem (sen kan man alltid beräfta sina vänner för att man gillar dem, men det är en helt annan femma).

På samma sätt är det med klängiga tjejer. För alla som inte vet det så är det när en tjej ringer konstant och man knappt hinner andas mellan samtalen. Många tycker förståss att det här är väldigt jobbigt. För egen del har jag dock alltid sagt att jag inte har något emot klängiga tjejer. Det är ju trots allt ett tecken på hur mycket hon tycker om mig. Men jag har upptäckt ett undantag. Det är just om tjejen ringer på grund av att hon behöver bekräftelse. Det är då en intresserad tjej blir en klängig tjej. När man ringer någon ska det ju vara för att man vill prata med personen, inte bara för att veta att man är okej.

Själv då? Är jag så grymt självsäker? De flesta som har träffat mig skulle säkert säga att jag har rätt bra självförtroende. Det är väll inte en helt fel observation. Jag är rätt trygg i den jag är och nöjd med mitt liv. Däremot kanske jag inte är lika självsäker som alla tror. Det går alltid att fejka självsäkerhet. Gör man det så märker man ganska snart att folket runt omkring en blir mer avslappnade. Man känner av när någon är självsäker och då blir det bekvämare att vara med den personen. Kravet på att bekräfta personen försvinner och man kan bara ha roligt istället.

Sen finns det givetvis tillfällen när man kan gå till överdrift. Ingen gillar en person som bara tänker på sig själv. Det kan man alltid göra lite ironiskt om folk känner en, men att göra det med nya personer kan vara en risk. Folk kan ju faktiskt tro att du är sån.

Dagens Rikardism: Älska dig själv, men älska inte enbart dig själv


RSS 2.0