IVK och intervju
Johan Fellenius som ledde seminariet sa att kroppsspråket inte kan ljuga. På sätt och vis har han kanske rätt. Däremot så kan man ju bli mer medveten om sitt kroppsspråk och ta fram det man vill visa med och dämpa det man inte vill visa. Som till exempel på en arbetsintervju. Där vill jag framstå som en öppen person som är trygg i mig själv eftersom jag själv skulle anställa någon som jag kände hade självförtroende. För att spegla detta så ler jag och tittar alltid på personen som intervjuar. Om man underviker blicken så kan det lätt leda till att man speglar osäkerhet och att man kanske egentligen inte vill ha jobbet.
De som känner mig skulle kanske säga att jag inte är särskilt blyg och att jag är väldigt utåtriktad. På sätt och vis har de rätt i det. Men det är ett medvetet val som jag har gjort. Jag kämpar mot blyghet och osäkerhet som alla andra det är bara det att i mitt kroppsspråk så tar jag hellre fram de egenskaper som jag tycker är positiva.
Vi tittade också på positiv ställning och negativ ställning. Då fick vi gå omkring som att vi "ägde" och hakan åkte direkt upp, ryggen blev rak, leendet dök upp på läpparna och stegen blev på något sätt lättare. Sen testade vi motsatsen att gå som om man var värdelös och ryggen kroknade omgående och plötsligt så drog man benen efter sig. Det intressanta med detta var hur huvudet påverkades av kroppen. När vi gick positiv så kände jag verkligen hur glad och trygg jag kände mig och i den negativa ställningen så var det nära till tårar.
Under dagen så pratade jag lite med Johan och berättade bland annat att jag skulle på arbetsintervju på måndag. Tror att Johan hade fått en rätt tydlig vibb från mig att jag inte hade något emot att synas eller göra bort mig. Så mot slutet av dagen när vi pratade om arbetsintervjuer så sa han att vi skulle spela upp min arbetsintervju. Jag gick in i rollen direkt blev givetvis dundernervös eftersom det var en arbetsintervju. Han valde två andra som var arbetsgivare. Han gjorde ett utmärkt jobb med "chefen". Det blev en stor medelålders man med mycket pondus (eller så gick han bara in i rollen väldigt bra). Vi körde igenom intervjun och sen fick andra kommentera om vad de skulle gjort annorlunda. Fick några tips som jag tyckte va bra och tog till mig. Bland annat att försöka titta lika mycket på båda intervjuarna och att inte "låsa sig" i en ställning utan att kanske variera sättet man sitter på.
Igår hade jag den intervjun för länstrafiken (kundtjänst) som jag hade tränat inför. Som vanligt när jag är nervös så kom jag dit för tidigt. Var där ca 25 min för tidigt så jag spatserade lite. Gick lite i positiv ställning för att få en positiv tankeinställning. När det var ca 10 min kvar så gick jag in på resecentrum för att få en känsla för min nya arbetsplats. De vid disken så mig snart och du tänkte jag att jag kunde gå fram och anmäla att jag är där iaf. Då fick jag komma in där bakom och hälsa på Marie som var en av de som skulle intervjua mig. Medan vi stod och väntade på Patrik som var den andra chefen så pratade vi lite om jobbet och så. Perfekt att få lite mer informell kommunikation innan intervjun. Jag frågade det jag var intresserad av och hon berättade det hon tyckte var viktigt. Sen kom Patrik och vi gick till intervjurummet.
Jag blev mäkta förvånad över hur intervjun gick. Det kändes inte alls så stelt som på övningen i fredags. Istället var det ett avslappnat samtal där vi snackade lite om vad jag hade gjort förr och sånt. Inga såna kluringar som "Vart ser du dig om 5 år?" eller "Vad skulle du vilja förbättra hos dig själv?". När jag gick därifrån så kändes det grymt bra. Samtidigt så vill jag inte börja hoppas allt för mycket eftersom man blir så besviken om man inte får det isf. Men lite hoppas jag nog iaf :)
Sång är fantastiskt
Jag var och sjöng med Isterbandet igår. Så jäkla kul att få sjunga lite roliga låtar. Sång har en så positiv inverkan på kroppen. Jag har märkt det efter många år i kören. Vissa kvällar kanske man känner sig lite vissen och funderar på om man verkligen ska gå eller inte. Men när man går därifrån så mår man så mycket bättre!
På sista tiden har det varit lite trögt i kören. De nya körledarna är lite osäkra (med all rätt de är ju trots allt nya på att leda en kör) och då blir kören osäker vilket gör att sången blir lite knagglig. Sen är jag inte överförtjust i det nya låtarna de valt. Lite för klassiskt studentikåst för mig så det har varit lite mindre roligt än vanligt. Jag kommer ju givetvis inte att sluta, men jag kände att jag kanske skulle testa på något nytt.
Så därför testar jag att sjunga för Isterbandet nu. De är universitets studentorkester så där är det mer solosång och mer drag (eftersom de har dansare som föredrar låtar man kan dansa till). Första gången jag gick ditt så kändes det jättenervöst. Jag hade ju inte sett noterna på någon låt så det var ju lite svårt att hänga med. Men till nästa gång så tränade jag lite på låtarna och kände mig mer bekväm med dem. Igår sjöng jag för dem för andra gången. Vilken rush det var. En sån härlig känsla att bara sjunga ut och känna hur sång och instrument går ihop till ett.
Just nu är jag jättesugen på att gå med i IB eftersom det ger mig den rushen jag saknar i kören just nu. Plus att det är lite kul att testa på att sjunga solo lite mer.
Kan man skämta om vad som helst?
Saker som skämtades om var bland annat Fritzell, Aids, förintelsen och mycket annat. Som sagt så skrattade jag mycket. Innebär detta att jag tycker att något av detta bra eller ger det på något typ av godkännande att jag skrattar åt dessa hemska saker? Jag skulle snarare säga att det ger godkännande till komikern som framför skämten. Att kunna skämta om något så hemskt och allvarligt utan att få hela publiken emot sig är stort tycker jag.
Sen har jag extremt bred humor. Jag brukar skämtsamt säga att jag har samma humor som många personer, men det är få som har samma humor som jag. Här är ett av klippen från RAW. Skratta eller gråt. Det är upp till er.
