Ups and downs
Jag har en skum förmåga att skifta i humöret helt utan anledning. I vissa hemska tillfällen kan jag vara oerhört lycklig som till exempel efter en tenta som jag nästan var säker på att jag fått underkänt på. På vägen hem så gick jag visslande och nästan skuttande till bussen hem. I andra lägen när jag inte har något som borde göra mig ledsen så kan jag bli så olycklig. Som nu ikväll. Jag har underbara vänner som alltid finns där för en. Bor i en lägenhet som jag tycker är perfekt. Visst jag kommer snart att vara arbetslös, men jag har A-kassa så det är inte heller några större problem. Ändå så har jag en klump i halsen och ögonen är fuktigare än de brukar vara...
Det flesta som känner mig skulle nog beskriva mig som en ganska glad människa. Jag börjar fundera på om sorg är ett grundläggande behov i människan. Att om man inte har anledning att vara ledsen så blir man det ändå eftersom det är en del av balansen i kroppen. Eller så är det bara en tillfällighet...
eller så vi tenderar i alla fall att complicera saker och ting aldelles för mycket och det gör inte saker och ting lättare heller...men ibland e det inte så complicerad som vi tror...och då ska man veta att vännerna finns när man behöver dem :)
